prz.se



Du kan även köpa Cora på nätet!

Kulturtips!

Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som vi på Cora gillar. Exempelvis Djurens Rätt, Hemslöjden, Orkester Journalen (OJ) och Teatertidningen.
i samarbete med tidningsbutiken.se

Sök artiklar

Aktuellt

Aktuellt nummer
Nummer #21 ute nu!
Nästa nummer av Cora kommer 01-10-2010

Senaste artiklarna från Scénkonst:

Rockig Snövit på Dansens Hus!

I synnerhet slutscenen är rörande. Som ett tack till publiken för att den varit "underbar", får vi gå fram och skriva något på Snövits kropp. Snövit, det vill säga den katalanska dansdrottningen Sol Picó, ligger bakåtlutad på en transportkärra i ett rustningsliknande fodral nästan som en Jesus på korset. Hon tycks oantastlig, och kanske ändå inte?
Genom det tjockaste skal kan känslorna bryta fram far det genom huvudet på mig.Jag tycker mig se att Snövit gråter? Är det av rörelse? Erbjudandet att skriva något; vad vi heter, en önskan, en bön eller kanske ett telefonnummer är starkt symbolladdat. Här återkommer alla publiksamlande genrer. Katolska kyrkan, popidolens stjärnstatus, ålderdomlig vidskeplighet...
Själv skulle jag blivit rörd inför denna anstormning av människor; vanliga generade svenskar som i vanliga fall kan vara rätt tröga köar nu på båda sidor om scenen för att få komma fram och visa sin tribut.
Läs mer...
10 apr, 2010
Kommentarer(0)

Födelsedagskalaset av Harold Pinter

Yvonne Ihmels har sett Födelsedagskalaset av Harold Pinter

Stockholms Stadsteater

Regi: Thommy Berggren 

Födelsedagskalaset av Harold Pinter är en abstrakt tillställning. Födelsedagsbarnet fyller inte ens år, "det är först om en månad." Alla förvandlas vi till stereotyper, kvinnorna inte minst. I vart fall hos författaren Harold Pinter och regissören Thommy Berggren. Ändå tror jag på vartenda ord.


Läs mer...
26 mar, 2010
Kommentarer(1)

Är Bitterfittan självbiografisk?

Bitterfittan av Maria Sveland
Riksteatern i regi av Pontus Stenshäll 
i rollerna bl a Tove Olsson
Läs mer...
3 mar, 2010
Kommentarer(0)

Vardagsgröt och grådask i Noréns generationsdrama

Om kärlek är i all enkelhet ett litet sakralt drama av Lars Norén på 
Dramatens Målarsal. Det är ett stycke stark civilisationskritik och 
handlar om den utsatta kärleken, om hur vi görs utbytbara för varandra. 
Det är mycket längtan, mycket förhoppningar och mycket förvecklingar.  
Det handlar om hur våra personliga och samhälleliga omständigheter 
maler ner kärleken till en vardagsgröt som är svår att ta sig ur. De 
olika paren blir avstängda i sina relationer. Här finns stor ångest och 
ett stort hopp om att ett tredje barn eller ett adoptivbarn ska rädda 
situationen. Scenen är obestämbar. Det kan vara en mindre hyreslägenhet 
i en förort med linoleumgolv och grådask utanför fönstret. Men det kan 
också vara ett väntrum på Adoptivcentrum, Svenska kyrkans samtalsrum, 
Familjerådgivningen eller vårdcentralen där aborter planeras i samråd 
med en sjuksköterska. Det är Sara Giese som regisserat. Hon har gjort 
sig känd som Bitterfittans och Monsterkabinettets och Fröken Julies 
regissör och en som vågar ta ut svängarna. Här sysslar hon med 
förvecklingar mellan de olika paren som drömmer om att det är bättre på 
grannens gård. Det slås i dörrar och springs genom rum i bästa 
farsstil, trots att detta är allt annat än fars. Det är brottstycken ur 
liv och tänkta samtal i tid och otid. Kanske skulle det blivit en annan 
pappa till mitt barn och kanske har vi inte något gemensamt i själva 
verket. Kärleken kärvar - inte minst den erotiska. Och mitt i alltihopa 
tänds en trearmad ljusstake och kyrkklockor ringer dagen till ära. Den 
helige ande åkallas i en psalm av Lina Sandell som alla känner igen och 
vi undrar om Lars Norén blivit religiös på gamla dagar? Varken den 
heliga treenigheten eller frågan om mamma, pappa, barn är han främmande 
för. Det är ett ungt Dramatengäng som spelar denna föreställning och 
man känner att de lägger in allt vad de har av egna erfarenheter i 
replikerna. Hur ska vi uppnå maximal lycka under rådande 
omständigheter? Är detta en värld värdig att skaffa barn till? Här 
finns både frågan om tillit och hopplöshet i sin prydno. En ung 
generationspjäs är vad Lars Norén har skrivit denna gång.

Om kärlek, Dramaten av Lars Norén,  
regi Sara Giese
av Ann Mårtens, kulturjournalist
Läs mer...
4 feb, 2010
Kommentarer(0)

Med klassresan som rättesnöre

Pygmalion, Dramaten
i regi och bearbetning av Margareta Garpe
av Ann Mårtens

Pygmalion är Bernard Shaws mest berömda verk. Pjäsen som är skriven 
1912 handlar om  blomsterflickan Eliza som gör en klassresa genom att 
undervisas i vett och etikett och framför allt i språkets betydelse av 
professor Higgins. Margareta Garpe har regisserat och även bearbetat 
och aktualiserat, och som det tycks renodlat detta tema i texten.
Läs mer...
23 jan, 2010
Kommentarer(0)