Träffsäkert av Spinning Jenny
Aktuellt
”Här har vi högt i tak!” skriker Anna Granquist samtidigt som hon örfilar och spottar på Daniel Nyström. Det är dråpligt och träffsäkert och teatergruppen Spinning Jenny lyckas leta upp varje nyans av de citat de använder sig av genom att upprepa dem med olika betoningar.
Föreställningen ”I väntan på vadå?” bygger på en bok med samma namn, skriven av Vanja Hermele och utgiven av Teaterförbundet, med syftet att kartlägga attityder till jämställdhet på landets scener. Boken kretsar kring intervjuer med svenska regissörer, skådespelare, scentekniker, konstnärliga ledare och chefer och det är citaten från boken som Spinning Jenny använder sig av i föreställningen.
Genom att spela citaten i följd visar ensemblen hur det svenska scenlivets bristande jämställdhet dels ursäktas med behovet av konstnärlig integritet och dels med barnslighet, behovet av lekutrymme och passioner. Publiken skrattar, jublar och busvisslar, men det blir aldrig fars. Allting är intelligent, smart och träffande. Referensen till ”I väntan på Godot” fungerar överraskande bra tack vare ljussättningen som effektivt markerar pjäsens olika nivåer.
I samband med föreställningen delas teaterförbundets bok ut. Jag sitter och bläddrar lite förstrött i den, och förstår inte riktigt vidden av vad de intervjuade säger förrän Spinning Jenny dramatiserar det. Meningen ”Jag tror inte på en könsmall. Så länge jag är chef, då behöver vi ingen” upprepas flera gånger och betyder olika saker beroende på om den som säger det är man eller kvinna. Samma sak sker med citatet ”Det är någonting, innan jag vet om det är en man eller en kvinna så kan jag tala om att det är en kvinna som har gjort det. Och det är inte positivt.”
Starkast och tydligast blir det när ensemblen helt enkelt läser upp riktlinjerna för kulturen, så som de är formulerade av kulturrådet. Man ställer konsekvent konstnärlig kvalitet mot en jämställd teatervärld, som om det inte gick att kombinera de två målen.
Men dom av oss som såg Spinning Jennys föreställning på Stadsteatern var det nog ingen som tvivlade på en jämställd teaters möjligheter att uppnå hög kvalitet.
Skriv en ny kommentar: