Trots svininfluensa och klimathot tycks djurrättsfrågan ligga i träda. Liksom feminismen påstås ha en backlash. Frågorna hänger samman, enligt Lisa Gålmark, djurrättsförespråkare, föreläsare och författare.

- Det är ett misstag att erkänna vissa former av förtryck men inte andra. Men jag upplever att debatten kring både djurrätt och feminism bubblar under ytan, backlashen finns i medierna.Feminismen påstås ha en backlash. Frågorna hänger samman, enligt Lisa Gålmark, djurrättsförespråkare, föreläsare och författare.
- Det är ett misstag att erkänna vissa former av förtryck men inte andra. Men jag upplever att debatten kring både djurrätt och feminism bubblar under ytan, backlashen finns i medierna.

”Om väggarna i slakterierna vore av glas skulle alla sluta äta kött”. Citatet kommer från den brittiska designern Stella McCartney, en av få kända personer som yttrat sig om djurrättsfrågan på senare tid. Den tycks vara särskilt laddad när tillväxtsamhället vacklar efter finanskrisen och konsumtionen inte förmår hålla insikten om miljöförstöringen stången. När arbetslösheten ökar blir många människor även i det rika väst rädda för att inte få kött på bordet. En biff har ersatt söndagssteken som var mans rättighet. En rättighet även för kvinnor som klättrar i denna hierarki. Bilindustrin kritiseras i klimatdebatten och industrins utsläppsrätter kritiseras. Privatpersoners livsstil nagelfars, energislösare hängs ut, men få ifrågasätter att 50 miljarder djur dödas i animalieindustrin varje år, eller tar upp de effekter denna storskaliga industri har på hälsa och miljö.

Varför är just djurrättsfrågan så oerhört känslig? Varför blir det ingen riktig debatt om den? Och varför hänger majoriteten fast vid köttätande som om det vore det sista de skulle kunna avstå från? Cora ställer frågorna till Lisa Gålmark, djurrättsförespråkare, genusvetare och författare till bland annat den uppmärksammade boken ”Skönheter och odjur”.
- Människor tror att de kan komma undan. Frågan är känslig kanske just på grund av vad som händer om den erkänns som en etisk och social katastrof, säger Lisa Gålmark. Hur kunde vi medverka till djurfabriker och slakt? Hur kunde vi konsumera köttprodukter och stödja produktionen med hjälp av skattepengar? 
Att döda och äta djur sägs vara naturligt. Men det finns inget naturligt med djurindustrierna, menar Lisa Gålmark. Snarare är de så långt ifrån naturen man kan komma. 
- Att hänvisa till att det skulle vara naturligt är ett sätt att skylla ifrån sig; valet att tvångsuppföda, innestänga och slakta djur handlar inte om vad som är naturligt eller ej, utan om vad vi människor bör göra. Det är ett etiskt och politiskt val. Materiellt sett beror saken naturligtvis på att köttätandet är en business, en mångmiljardbransch med stora investeringar i allt från utbildningar till tidningar, böcker, recept, livsstilsmagasin och tv-program, för att få oss att förknippa och rättfärdiga det industriella dödandet med läckra smakupplevelser.
I sin bok ”Skönheter och odjur” nämner Lisa Gålmark flera exempel på feminister i historien som också varit vegetarianer/veganer och kämpat för djurrättsfrågor, även män som haft det här helhetsperspektivet på hur förtrycket ser ut. Men ett vidare perspektiv på hur systemet fungerar, med djuren allra längst ner, har inte slagit igenom inom den breda feminismen. 
Djur har i många sammanhang fått utgöra språngbräda. Genom att ta avstånd från och förakta det mest underordnade skaffar sig den egna gruppen högre status, anser Lisa Gålmark. 
- David Oppenheimer, österrikisk-judisk psykolog och feminist, formulerade det bedrägliga i denna strategi: “Den som själv reducerats till paria men finner tröst i att betrakta någon annan som än lägre stående godkänner i princip det som görs mot honom eller henne.” Logiskt sett är det alltså ett misstag att erkänna vissa former av förtryck men inte andra. Men som jag upplever det bubblar både den feministiska och djurrättsdebatten under ytan. Backlashen finns i media.

Vad skulle behövas för att feminismen skulle orka ta till sig även djurrättsfrågan?
- Feminismerna har bidragit med värdefulla maktanalyser, men få har ifrågasatt varför begreppet ”djur” har så låg status i vår kultur. Relationen till djuren är, kort sagt, en förbisedd central pusselbit till förståelsen av hur rasism, sexism och hierarkier har konstruerats. Men om man ser på relationen mellan vit man som tillhör en maktelit och kategorin ”djur”, gör det lättare att förstå varför kuvande, dödande, dominansideal och svaghetsförakt, är en del av den västerländska kulturen. För att feminismerna ska ta till sig djurrätt krävs insikt. Den som vill undvika att göra samma civilisatoriska misstag som sexismen/androcentrismen måste inkludera även andra djur än människan. 
Priset för att inte inkludera djurrättsperspektivet blir en klimat- och miljökris, anser Lisa Gålmark. Kriser som redan drabbar dem som har det sämst; kvinnor och barn i det fattiga Syd. 
- Liksom pandemier fast det talas tyst om att de kommer från köttproduktionen. Även män i utsatta områden drabbas, men globalt sett vet vi att kvinnor och barn har det jämförelsevis sämre än män. En anledning till att klimat- och miljökrisen inte har uppmärksammats förrän nu är just grupp-, köns- och artegoismen. Om män med makt i det rika Nord hade inkluderat djurs intressen i sina värderingar och strävanden; om man delat makten med Syds kvinnor och fattig underklass, hade läget sett annorlunda ut. Vi hade sannolikt haft en annan ekonomisk ordning, andra handelsavtal, andra regler kring vad som är tillåtet att producera och släppa ut, samt en annan kostkultur som inte bidrar till djurförtryck, växthusgaser, förstörelse av biotoper, erosion, miljögifter och ekosystemkollaps. Vi kunde haft en matkultur och ett jordbruk som brukar arealer och färskvatten effektivt och därmed bidrar till både människor och andra djurs överlevnad. Och det är fortfarande en möjlighet.
Fakta om djurrätt och klimat:
*Drygt 50 miljarder djur slaktas varje år i världen. (FAO, FN:s jordbruksorgan). I rapporten ”Livestock’s Long Shadow " påvisar FAO att världens djurhållning för livsmedelsproduktion är en av de tre största orsakerna till miljöförstöringen. Den bidrar mer till klimatförändringarna genom utsläpp av växthusgaser än vad all världens transporter gör, inklusive flyget och bilismen *Mellan 1970 och 2000 minskade antalet fria djur i världen med nära 40 procent. (WWF)


*Lantbruksuniversitetet i Uppsala räknade för några år sedan ut att den mängd energi som krävs för att producera ett kilo svenskt griskött räcker för att transportera lika stor mängd energi i form av bönor tre och ett halvt varv runt jorden med fartyg.


*Forskaren Lisa Deutsch visade häromåret att i svensk djurköttsproduktion får de framavlade djuren kraftfoder som till nära 80 procent är baserat på råvaror från odlingsarealer i Syd, till exempel soja från sydamerikansk regnskog som skövlats och palmkärnor från nedhuggen regnskog i Asien.


*Produktionen av ett kilo vegetabiliskt protein kräver 98000 färre liter färskvatten än framställningen av ett kilo nötkött, detta i en värld där drygt en miljard människor inte har tillgång till rent vatten.


Fakta Lisa Gålmark • Oberoende frilansskribent och författare med en fil. mag. i historia, filosofi (1996) med genusinriktning (2001). Tidigare kulturredaktör påTidningen Djurens rätt