Magasin 3 Stockholm konsthall

Ai Weiwei

Tom 10/6

Han har beskrivits som världens just nu viktigaste konstnär, kinesen Ai Weiwei. Hans öde som en av Kinas många regimkritiker som förföljts, straffats, anklagats för diverse brott och slutligen frihetsberövats har varit föremål för dagsaktuella nyhetsrapporter i världens alla medier. När Ai Weiwei på väg att flyga till Hongkong en aprildag 2011 fängslades och fördes bort till okänd ort och på obestämd tid hamnade den kinesiska diktaturen i medias obarmhärtiga strålkastarljus. Protesterna lät inte vänta på sig. Konstnärskolleger, politiker och konstvänner världen över visade på olika sätt sin avsky för behandlingen och sitt stöd för konstnären. Minnesvärda var de röda tygväskor med texten Free Ai Weiwei som mängder av biennalbesökare bar i Venedig i somras. Den som följt min blogg här på Coras hemsida är välbekant med dramats många detaljer. (Texterna ligger fortfarande kvar, det är bara att klicka sig fram under rubriken Cristinas kulturblogg).

 Försäkringskassan är urbilden för det svenska välfärdssamhället men också en institution som skapar rubriker och där människor kommer i kläm. Uppsala stadsteater tränger bakom ytan och har åstadkommit en publikknipande byråkratisatir i dramatikern Gertrud Larssons pjäs Den flygande handläggaren. Det är en föreställning som påverkar, roar och ruskar om, även om man gärna hade sett att kunderna, de människor man är satt att hjälpa, hade fått större plats i helheten.

 

Översättning: Bengt Ohlsson 

Regi: Eva Bergman

Scenografi och kostym: Charles Koroly, ljus: William Wenner, ljud: Ola Stenström och Jens Ingolf, mask: Erika Nicklasson. 

I rollerna: Lennart Hjulström, Gunilla Nyroos och Richard Forsgren.

Under ett tre decennier långt äktenskap hinner åtskilligt bli ingrodda vanor och stelna till rutiner i ett syrefattigt enahanda. Det är vad som drabbat makarna Edward och Alice i William Nicholsons pjäs Äktenskapet, som nu ges på Stockholms stadsteater. Här går livet på sparlåga, det mesta som händer är förutsägbart, samtalen har reducerats till ett utbyte av standardfraser avbrutna av en och annan provokation, som knappast förmår bryta dödläget. Nicholson, författare till Shadowlands, pjäsen som blev film, har den här gången skrivit ett drama om en familj i upplösning, en process som redan varit igång ett längre tag utan att någon av de inblandade velat kännas vid vad som pågått. 

Uppsala konstmuseum

Natasha Dahnberg

Min soldat

Tom 22/1 2012

”Min utställning är ett försök att förstå om det är värt att ha ett krig för fred eller inte”, skriver konstnären Natasha Dahnberg på sin hemsida. Utställningen som åsyftas har titeln Min soldat och öppnades i helgen på Uppsala konstmuseum.

Bo-Ingvar Kolllberg skriver i Cora # 26 2011 om fyra tyska författare som beskriver vår samtid. En av dem var Christia Wolf.

Vi publicerar här ett utdrag ur denna artikel med anledning av den tyska författarinnans bortgång.

Christa Wolf har många gånger nämnt i Nobelprissammanhang. Hon blev 82 år gammal.

Konstnärligt samarbete över genre- och institutionsgränserna har blivit allt vanligare. Ändå upplever den som rör sig i exempelvis både teater- och konstkretsar att det ofta saknas naturliga beröringspunkter mellan de båda disciplinerna och att man vet väldigt lite om varandra och respektive verksamheter.

När en av svensk konsts främsta företrädare, Ann-Sofi Sidén, nu närmat sig nationalscenen Dramaten är det därför tveklöst något av ett trendbrott. Att Sidén dessutom har med sig sin tidigare samarbetspartner, musikern Jonathan Bepler i det nya projektet gör gränsövergångarna än mer nyskapande. Tillsammans har de båda konstnärerna i samarbete med MAP, Mobile Art Production, med det filmiska berättandet som grund forcerat den osynliga gräns som skiljer teaterpubliken och den färdiga föreställningen från det synnerligen mångsidiga kollektiva kreativa arbete som sker backstage. 

Maria Miesenberger

Red: Greger Ulf Nilson och

Björn Kusoffsky

Texter av Elfriede Jelinek och

Jan-Erik Lundström

Steidl/GUN

Fotobokspriset 2011 går till konstnären Maria Miesenberger. Läs Coras konstkritiker Cristina Karlstams recension av boken Sverige/Schweden ur Cora # 24, 2011. Svenska Fotobokspriset delas ut av Fotoförfattarna inom Svenska Fotografers Förbund.

Föreställningen spelas på Orionteatern oktober, november och december 2011, samt mars och april 2012.

Konstnären och dansaren SU-EN Uppsala, får utmärkelsen Årets Corist 2011! 

Motivering:

För att SU-EN i sin gränsöverskridande verksamhet förenar den japanska danskonsten butoh med svenskt feministiskt konstnärskap.

Utmärkelsen Årets Corist delas ut vid Coras årliga kulturfest den 8 december 2011 på FORUM, Nutidsplats för kultur, Sigtunagatan 14 !

Moderna Museet

Turner, Monet, Twombly

Sent måleri

Tom 15/1 2012

Det kunde knappast vara mer otrendigt: tre gamla, västerländska herrar möts i Moderna Museets stora höstsatsning. William Turner (1775-1851), Claude Monet (1840-1926), Cy Twombly (1928-2011); tre kolorister med ålderns virtuosa handlag och vemodsfyllda insikter om livets korthet, dödens ofrånkomlighet men med det ännu pulserande livets önskningar och drifter i behåll. Tre generationer, här representerade med det som i den påkostade, vackra katalogen kallas Sent måleri.

Liljevalchs konsthall, Stockholm

Helvete

Tom 8/1 2012

Yvonne Ihmels har sett Jobs lidanden.

Med tre mindre utställningar markerar Magasin 3 sitt identitetsbyte från konsthall till konstmuseum. En metamorfos som inte är särskilt långsökt med tanke på all den konst som under dryga 20 års verksamhet förvärvats till samlingarna. Därmed har ju egentligen själva konsthallskonceptet sedan länge övergivits till förmån för det betydligt intressantare konstmuseikonceptet. När konsthallen som begrepp egentligen bara är ett tomt skal (den vita kuben) som fylls med tillfälliga utställningar som avlöser varandra, har konstmuseet sin styrka i den referensbas som en bra konstsamling utgör. Med den som grund och bakgrund kan de tillfälliga utställningar som också ett konstmuseum arrangerar få en helt annan förankring och tyngd.

Nu har man efter några tidigare försök med utställningar sammanställda med verk ur samlingarna beslutat sig för att institutionalisera sitt konstmuseikoncept, och man gör det med tre konstnärskap: Per Kirkebys, Tal R:s och Cosima von Bonins. Dessutom visas en första presentation i Sverige av den nederländska konstnären Marijke van Warmerdam, samtidigt som Magasin 3:s storsatsning denna höst, Andrea Zittels Lay of my Land pågår ända till mitten av december.

 ( Zittels utställning recenseras i nya numret av Kulturtidskriften Cora.)

När jag ser porträttet på den vackra 18-åriga Bibi Aisha, som fått båda öronen och näsan avhuggen i straff för att hon flydde från sin våldsamme make, är jag nästan benägen att tycka att våra pojkar behövs långt därborta i Afghanistan. Åtminstone i rollen som försvarare av mänskliga rättigheter.

Porträttet på Bibi Aisha är det vinnande bidraget i en av världens främsta fototävlingar, den internationella fototävligen World Press Photo, som nu är inne på sitt 54:e år. Detta år har tävlingen slagit rekord i antal deltagande med 5847 proffsfotografer från 125 länder som skickat in sammanlagt 108 059 bilder. 

De vinnande bidragen presenteras i en turnerande fotoutställning  och nu har turen kommit till Sverige och köpcentret Gallerian i centrala Stockholm. Tidigare har de vinnande bidragen visats på konventionella konstgallerier, men fotointresset har ökat och i år har utställningen därför blivit mer publik. 

Det känns på något sätt trösterikt att få lite allvarligt menad kultur till livs bland shopparpubliken. 

Av de vinnande bidragen att döma kan man se att den bästa fotojournalistiken befinner sig i samma klass som det konstnärliga eller dokumentära fotot. 

Fotografen Jodi Bieber berättar att hon fick i uppdrag av Time Magazine att resa till Afghanistan och porträttera ett antal kvinnor. Uppdraget var bilder på kvinnor i olika situationer och uppslaget brett, allt från politiker till kvinnor som vistades på sjukhus av olika anledningar.

På ett sjukhus mötte Jodi Bieber den 18-åriga Bibi Aisha och fick lov att fotografera henne. I vanliga fall porträtterar Jodi Bieber människor i sin omgivande miljö, för att skapa en stämning men Bibi Aisha mötte hon i ett trist besöksrum utan några andra attribut än den sjal hon täckte håret med. Det är enbild som visar mänskligt lidande, en klassisk porträttbild, skulle lika gärna kunnat vara en svensk konfirmand som suttit i samma position, tänker jag. Bibi Aisha är inget offer och historien får förhoppningsvis ett lyckligt slut. Bibi Aisha lever idag i USA och ska få en ny näsa så småningom.

Yvonne Ihmels

Den österrikiska författaren Marlene Streeruwitz ingår bland de sex författare som kandiderar till årets Tyska bokpris, som delas ut inför Bokmässan i Frankfurt am Main den 10 oktober. Streeruwitz deltar med den hos Fischer förlag i dagarna utgivna romanen Die Schmerzmacherin (Smärtmakerskan). I boken skildrar författaren korruptionen och våldet i dagens samhälle utifrån en privat säkerhetsfirma. Huvudpersonen Amy vill hoppa av från verksamheten och tvingas ta itu med frågorna om vem och vad hon skall lita på och vem hon själv är i en tillvaro där verkligheten råkat i gungning. Det viktigaste spörsmålet gäller individens plats i en alltmer privatiserad offentlighet. Marlene Streeruwitz är både verksam som författare, dramatiker och regissör. Hon har tilldelats en mängd utmärkelser för sitt författarskap.

I det kommande numret av tidskriften Cora ingår Marlene Streeruwitz prosatext Pristagarinnorna.

Värmlandskonstnären Karin Broos är höstens första utställare i Sven-Harrys guldglänsande konstmuseum i Stockholm. I utställningen Speglingar gestaltar Broos kvinnolivets vardag och verklighet i ett hyperrealistiskt måleri med magiska stråk av eftertanke och vemod. Speglingar är ett nytt steg i karriären för Karin Broos, som fick sitt stora genombrott hos publik och kritiker först 2007 efter flera decenniers målande.

Läs Cristina Karlstams recension av Speglingar i Kulturtidskriften Cora.

Finns i handeln 26 september.